Jag har klättrat så högt i alla dessa år och du har alltid knuffat mejj framåt. Nu när alla berg och träd som jag klättrade på försvinner och jag sjunker, då förvandlar du dejj från en klippa till en spricka. Du drar ner mejj, du slår mejj så hårt. Du som var så mycke mer faller in i mängden. Trodde aldrig du kunde sjunka så lågt. Inte av mening men du lyckades i alla fall. Men som alltid, jag gör allt för dejj, det vet alla.