Jag hat fastnat för er ända sen den dagen vi först träffades. 
När jag ser på er, så ser jag samtidigt mejj själv. Vi har byggt upp så mycket tillsammans, vi har vandrat samma väg, tage nån genväg då och då, men på nått sätt tillslut, har vi ändå vare på väg till samma mål. Allt de här är stunder som aldrig kommer tillbak, men stunder som för oss som alltid kommer vara minnen som aldrig kommer blekna. Vi kommer fortsätta ta våra egna vägar i livet och vi kommer kanske inte alltid följas åt. Men vars ni än går och vad ni än gör så kommer jag som du som vi alltid vara där och hålla varandras händer. För tummen som lovade, kommer alltid hålla det han lovade och djupt inom oss vet vi att vi kommer mötas igen även om det är vid slutet så har vi alltid varandra och det har vi alltid haft. Det behövs ingen tumme för att lova allt de här, för att finnas för dom man älskar mest i världen är en självklarthet som det varken behövs ben eller hud för att hålla. Jag kommer alltid älska er mest. Dom jag kan avsluta meningarna för, dom jag förklara hur dom känner utan att dom säger ett ord och dom är som jag fast bara lite annars även dom som ser ut som jag om man tar bort ansiktet. ♥