I morse när jag vaknade så packade sen drog vi till flygplattsen. Hela ön grät för oss kan man som säga, för det verkligen öste ner... Jag trodde inte att jag skulle gråta men ffyfan.. Jag grät nästan mest tror jag... Det känns som man inte kommer träffa folket nåt mer, vänner som verkligen kypit in i hjärtat och sen får man inte träffa dom.. det är verkligen ett helvete att säga hejdå. Men thats life. Efter massa timmars gråt och flygning så sitter iaf trötta/sura/överglada/pms gänget på arlanda i sverige och jag och mirre har betalat för att ha datorn ett taghehe
När jag kommer hem ska jag troligtvis lägga in alla bilder från resan på datorn och sedan sovaa, beror helt på när jag kommer hem. Är super taggad på att ge mina presenter, fast nervös att ge till cissi, kräsna lilla cissipissi:]
Nu ska jag och mirre be till BOB. pusshej.